Contains affiliate links

Har nämnt tidigare att Ingrid ska flytta till Chicago. Igår var det dags att säga hejdå för sista gången. Kändes så konstigt, trodde det skulle vara mer tårar. Men egentligen, det kommer nog inte kännas som att hon är så långt bort med alla sociala medier. Det är ju så lätt att bara ringa varandra på Skype eller snapchatta. Men klart att det ändå blir en liten omställning. Hon är den enda av mina vänner jag har gått i samma klass med genom hela gymnasiet. Och vi har ju så många minnen därifrån tillsammans. Både roliga och mindre roliga. Och vi har ju även träffast under de veckor som har gått sen vi tog studenten. Men det kanske kommer senare, alltså känslan över att hon faktiskt är så långt borta.

Var även faktiskt som ett wake up call igår för mig med igår. Fast att det är hon som flyttar. Hon blir ju borta ca 6-12 månader. Det är ju mycket som kommer hända tills dess. Så vi satt länge och pratade om framtiden. Och egentligen så har man ju ingen aning vad som kommer hända. Visst att man kan ha en plan men det är ju så mycket som kan komma emellan. Känns nästan lite läskigt. Har ju gått i skola i 12 år. Sen jag var 6 år har jag alltid vetat vad som väntar mig nästa höst när jag ska tillbaka ifrån sommarlovet. Nu tog ju det plötsligt slut bara. Känns som att man även vill så mycket just nu. Men jag har ju egentligen ingen aning om något av det egentligen är "rätt" för mig.

Aja mycket tankar just nu. Var mysigt i alla fall att få säga hejdå till Ingrid igår. Såklart tråkigt, men jag vet ju att både jag och hon kommer ha så kul under året som kommer att det nog kommer gå hur snabbt som helst innan vi ses igen. Önskar henne massor lycka till och är faktiskt lite nervös för hennes skull.

Kram!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu har den äntligen börjat, veckan innan student veckan. Veckan jag ska dansa bal. I Linköping är balen den största upplevelsen under tiden inför studenten. Mer hypad än själva studentdagen. Alldeles för mycket pengar på alldeles för stora klänningar, känner jag. Ändå ska jag dansa, tror ju att det kommer bli kul osv. Säkert mycket roligare än vad jag föreställer mig. Är så tacksam egentligen över alla vänner jag ska få tillbringa dagen med och att jag har möjligheten att få dansa på nordens största bal. Men hakar ändå upp mig på att det inte kommer bli helt som jag vill. Delvis att jag önskar att vissa personer skulle vara där men även att det känns som helt fel tid för mig just nu. Skulle var så skönt om man kunde skjuta upp det en månad eller två... Är egentligen bara dum i huvudet som låter detta förstöra så mycket att jag knappt känner att jag orkar dansa, men ska jag vara ärlig mot mig själv så är det så jag känner. Har ändå fram till lördag på mig att försöka komma upp med andra tankar och jag tror att det kommer kännas bättre när träningarna inne i Saab Arena börjar men det är så jobbigt just nu bara.

Likes

Comments

Allt är nu klart i skolan och jag har fått sommarlov, eller har såklart själva studentdagen kvar men räknar inte det som någon direkt skolaktivitet. Skönt va? Nja inte som jag förväntat mig ändå. Känns som jag går runt med en sten i magen om dagarna. Tänker på så mycket beslut jag nu står inför. Antagningsbeskedet till universitetet kommer om 43 dagar (haha, ja jag har nedräkning...) men jag har egentligen ingen aning om vad jag egentligen vill. Vill jag börja plugga nu i höst? Svaret är ändå självklart för mig: JA!! Men är jag redo för att göra det? Vet jag vart jag vill plugga? Ska jag stanna här i Linköping? Jag vet inte. Egentligen borde jag kanske ta ett sabbatsår nu och fundera ut vad det är jag egentligen vill. Men jag vill såå gärna börja plugga som sagt.

Haha ja jag kan läsa era tankar nu "Börja plugga då bara?". Men jag är så kräsen, vill verkligen ha den bästa tiden i mitt liv när jag studerar. Få vara med om alla de upplevelser jag såg framför mig när min pappa frågade vår över 90 år gamla granne om vilken den bästa tiden i hans liv varit och han svarade men en självklarhet att det var de åren han studerade till läkare. Känner att jag har sånt krav över mig att jag måste hitta det bästa universitetet med en perfekt kombination av ett livat studentliv och en utbildning med kvalité. Så töntigt egentligen.

Vet att Linköping är en av de bästa studentstäderna i landet, och det finns bra utbildningar inom området jag tänkt mig. Men det är många som har sagt till mig att det handlar om att flytta själv till en ny stad, och att alla nya intryck är en del av själva upplevelsen. Men jag är så kluven... Att hitta en studentstad som jag skulle trivas lika bra i känns näst intill omöjligt då jag skulle jämföra den ständigt men det jag fått se finns här. Har ju inte pluggat på Liu än men jag känner flera stycken som gör och jag tycker det verkar hur kul som helst.

Jag romantiserar nog studenttiden för mycket för mitt eget bästa. för vem vet jag kanske hamnar uppe i Umeå tillsist. Finns mycket(många) som kan ändras väldigt snabbt som påverka mina beslut... Det är nog därför som jag känner mig så nojig. Att det inte jag som har kontroll över hur det kommer bli.


Så långt och rörigt inlägg det blev... Men det är skönt att få ut alla tankar man har, känns som bilden klarnar snabbare då.

Kram.

Likes

Comments

Instagram@viktoriaskold